Om Clumber Spaniel
Clumbern är den tyngsta av spanielraserna och skiljer sig något i utseende och
temperament från kusinraserna. I botten finns givetvis den typiska spanieln - glad,
positiv, lättlärd, följsam och intelligent. Egenskaper som de fått genom att avlas för
det krävande arbete som stötande och apporterande fågelhundar de en gång var
ämnade för.
I rasbeskrivningar framställs clumbern ofta som flegmatisk, vilket är helt fel. Det är
istället en sportig spaniel med positiv livssyn. Den hänger gärna med familjen på
skid-, skogs- eller båtturen. Deras stora envishet, starka vilja och styrka gör att det
är "mycket hund". Den kräver diplomati, en fast hand och mycket humor,
framförallt under uppväxtåren. Clumbern har mer integritet och självständighet än
den flesta spaniels, vilket också gör att de lättare lär sig att vara ensamma hemma
några timmar per dag när husse och matte är på arbetet.
Barn och clumbers fungerar vanligen utmärkt tillsammans. Tack vare att de är så
robusta är de okänsliga för ryck och slit i pälsen, och de har gott tålamod. Därtill
kommer att den clumber inte är född, som inte är pigg på upptåg. Egenskaper som
självmedvetenhet och egensinnighet är det man som clumberägare uppskattar
mest hos sin hund. Man äger aldrig sin clumber helt, utan man har förmånen att få
leva med den, och man har aldrig tråkigt ihop.
Liksom all ädel frukt mognar clumbern långsamt såväl till kropp som själ. Det är en
tung ras, vilket innebär att den kräver välbalanserad kost och motion under
uppväxten. Pälsen är lättskött, och hundägaren klarar själv vardagstrimningen utan
större besvär.
Flertalet av de clumbers som finns idag är huvudsakligen sällskapshundar. De som
används till jakt deltar främst som stötande hundar vid har- och rådjursjakten.
Rasen är mycket användbar som eftersökshund. Här hävdar de sig mycket väl med
sin goda näsa och sitt lugna jaktsätt.
En handfull hundar startas också årligen på spanieljaktprov med vissa framgångar.
Rasens styrka ligger i jaktlust, lätthet att läsa i markerna, den goda näsan och
viltfinnarförmågan. Apportering och stadga kräver dock vanligen en del arbete för att
fungera. De är goda vattenapportörer och klarar med sin robusta byggnad att jobba
länge i höstkalla andvatten.
Är man road av att utställningar är clumbern en tacksam kamrat. Rasens kvalitet är
genomgående hög, och med sin vita färg och maffiga byggnad är den en slående
syn i ringen. Utställningstrimningen är förhållandevis enkel att lära sig, och med lite
träning är de flesta clumber's lätta att visa.
temperament från kusinraserna. I botten finns givetvis den typiska spanieln - glad,
positiv, lättlärd, följsam och intelligent. Egenskaper som de fått genom att avlas för
det krävande arbete som stötande och apporterande fågelhundar de en gång var
ämnade för.
I rasbeskrivningar framställs clumbern ofta som flegmatisk, vilket är helt fel. Det är
istället en sportig spaniel med positiv livssyn. Den hänger gärna med familjen på
skid-, skogs- eller båtturen. Deras stora envishet, starka vilja och styrka gör att det
är "mycket hund". Den kräver diplomati, en fast hand och mycket humor,
framförallt under uppväxtåren. Clumbern har mer integritet och självständighet än
den flesta spaniels, vilket också gör att de lättare lär sig att vara ensamma hemma
några timmar per dag när husse och matte är på arbetet.
Barn och clumbers fungerar vanligen utmärkt tillsammans. Tack vare att de är så
robusta är de okänsliga för ryck och slit i pälsen, och de har gott tålamod. Därtill
kommer att den clumber inte är född, som inte är pigg på upptåg. Egenskaper som
självmedvetenhet och egensinnighet är det man som clumberägare uppskattar
mest hos sin hund. Man äger aldrig sin clumber helt, utan man har förmånen att få
leva med den, och man har aldrig tråkigt ihop.
Liksom all ädel frukt mognar clumbern långsamt såväl till kropp som själ. Det är en
tung ras, vilket innebär att den kräver välbalanserad kost och motion under
uppväxten. Pälsen är lättskött, och hundägaren klarar själv vardagstrimningen utan
större besvär.
Flertalet av de clumbers som finns idag är huvudsakligen sällskapshundar. De som
används till jakt deltar främst som stötande hundar vid har- och rådjursjakten.
Rasen är mycket användbar som eftersökshund. Här hävdar de sig mycket väl med
sin goda näsa och sitt lugna jaktsätt.
En handfull hundar startas också årligen på spanieljaktprov med vissa framgångar.
Rasens styrka ligger i jaktlust, lätthet att läsa i markerna, den goda näsan och
viltfinnarförmågan. Apportering och stadga kräver dock vanligen en del arbete för att
fungera. De är goda vattenapportörer och klarar med sin robusta byggnad att jobba
länge i höstkalla andvatten.
Är man road av att utställningar är clumbern en tacksam kamrat. Rasens kvalitet är
genomgående hög, och med sin vita färg och maffiga byggnad är den en slående
syn i ringen. Utställningstrimningen är förhållandevis enkel att lära sig, och med lite
träning är de flesta clumber's lätta att visa.
Rasstandard
Ursprungsland/Hemland: Storbritannien
Användningsområde: Stötande och apporterande fågelhund
FCI klassifikation: Grupp 8, sektion 2 Med arbetsprov
Bakgrund/Ändamål
Clumber spaniel räknar sitt ursprung från franska jakthundsraser av
bassetliknande typ, som uppblandats med engelska spaniels. Rasen
har, till skillnad från övriga spaniels, i hög grad bibehållit sin
ursprungliga typ. Clumber spaniel har alltid varit och är fortfarande
uppskattad för sitt långsamma och noggranna jaktsätt som stötande
och apporterande fågelhund.
Helhetsintryck
Clumber spanieln är en rörlig proportionerligt byggd hund med kraftig
benstome och tankfullt uttryck. Hela hunden vittnar om styrka.
Uppförande/karaktär
Clumber Spanieln är lugn, godmodig och intelligent med ett bestämt
sätt som ytterligare framhäver rasens speciella karaktär. Det är en
tyst arbetande hund med utmärkt väderkorn, vänlig och värdig men
mera behärskat återhållsam än andra spanielraser. Den visar aldrig
någon antydan till aggressivitet.
Huvud
Huvudet skall vara fyrkantigt, massivt och medellångt. Inga överdrifter
i huvud och skalle får förekomma.
Skallparti
Skallpartiet skall vara brett över hjässan och ha framträdande
nackknöl. Ögonbrynsbågarna skall vara kraftiga.
Stop
Stopet skall vara djupt.
Nosparti
Nospartiet skall vara tungt och kvadratiskt.
Läppar
Läpparna skall vara väl utvecklade.
Käkar/Tänder
Käkarna skall vara starka med regelbundet och komplett saxbett.
Ögon
Ögonen skall vara klara och mörkt bärnstensfärgade. De skall vara
något djupt liggande med en aning synlig bindhinna, men utan
överdrift. Runda, ljusa ögon är absolut inte önskvärt.
Öron
Öronen skall vara stora, vinlövsformade och hänga något framåt. De
skall vara täckta av rak päls som inte får nå nedanför öronlappen.
Hals
Halsen skall vara medellång, tjock och kraftfull.
Kropp
Kroppen skall vara lång, tung och lågställd.
Rygg
Ryggen skall vara plan, bred och lång.
Ländparti
Ländpartiet skall vara välmusklat.
Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda revben.
Underlinje
Buklinjen skall vara rak.
Svans
Svansen har traditionellt kuperats.
Kuperad svans: Svansen skall vara lågt ansatt, väl behårad och bäras
i höjd med rygglinjen.
Okuperad svans: Svansen skall vara lågt ansatt, väl behårad och
bäras i rygglinjen. Den skall vara kraftig vid roten och gradvis
avsmalnande. Svansen skall vara av måttlig längd.
Svanskupering är förbjuden i Sverige.
Extremiteter:
Framställ
Frambenen skall vara korta, raka och starka med god benstomme.
Skulderblad
Skulderpartiet skall vara starkt och välmusklat med väl tillbakalagda
skuldror.
Framtassar
Framtassarna skall vara stora, runda och rikligt behårade.
Bakställ
Bakstället skall vara mycket kraftfullt och välutvecklat.
Knäled
Knälederna skall vara välvinklade och parallella.
Has
Hasorna skall vara lågt ansatta.
Baktassar
Baktassar, se framtassar.
Rörelser
På grund av den långa kroppen och de korta benen är rörelserna
rullande. Rörelserna skall vara parallella med ett kraftbesparande
påskjut.
Päls:
Pälsstruktur
Pälsen skall vara riklig, tät, silkesaktig och rak med rikligt krås och
rikliga fanor.
Färg
Helvit kropp med citrongula (lemon) tecken föredras, men apelsin
(orange) är tillåten. Tecknen på huvudet skall vara lätta och nospartiet
spräckligt.
Storlek/vikt
Vikt: Hanhund: idealvikt 36 kg och Tik: idealvikt 30 kg.
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.
Nota bene
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller
om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess
hälsa och sundhet.
Testiklar
Hos hanhundar måste både testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.
Källa: clumber.net
Användningsområde: Stötande och apporterande fågelhund
FCI klassifikation: Grupp 8, sektion 2 Med arbetsprov
Bakgrund/Ändamål
Clumber spaniel räknar sitt ursprung från franska jakthundsraser av
bassetliknande typ, som uppblandats med engelska spaniels. Rasen
har, till skillnad från övriga spaniels, i hög grad bibehållit sin
ursprungliga typ. Clumber spaniel har alltid varit och är fortfarande
uppskattad för sitt långsamma och noggranna jaktsätt som stötande
och apporterande fågelhund.
Helhetsintryck
Clumber spanieln är en rörlig proportionerligt byggd hund med kraftig
benstome och tankfullt uttryck. Hela hunden vittnar om styrka.
Uppförande/karaktär
Clumber Spanieln är lugn, godmodig och intelligent med ett bestämt
sätt som ytterligare framhäver rasens speciella karaktär. Det är en
tyst arbetande hund med utmärkt väderkorn, vänlig och värdig men
mera behärskat återhållsam än andra spanielraser. Den visar aldrig
någon antydan till aggressivitet.
Huvud
Huvudet skall vara fyrkantigt, massivt och medellångt. Inga överdrifter
i huvud och skalle får förekomma.
Skallparti
Skallpartiet skall vara brett över hjässan och ha framträdande
nackknöl. Ögonbrynsbågarna skall vara kraftiga.
Stop
Stopet skall vara djupt.
Nosparti
Nospartiet skall vara tungt och kvadratiskt.
Läppar
Läpparna skall vara väl utvecklade.
Käkar/Tänder
Käkarna skall vara starka med regelbundet och komplett saxbett.
Ögon
Ögonen skall vara klara och mörkt bärnstensfärgade. De skall vara
något djupt liggande med en aning synlig bindhinna, men utan
överdrift. Runda, ljusa ögon är absolut inte önskvärt.
Öron
Öronen skall vara stora, vinlövsformade och hänga något framåt. De
skall vara täckta av rak päls som inte får nå nedanför öronlappen.
Hals
Halsen skall vara medellång, tjock och kraftfull.
Kropp
Kroppen skall vara lång, tung och lågställd.
Rygg
Ryggen skall vara plan, bred och lång.
Ländparti
Ländpartiet skall vara välmusklat.
Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda revben.
Underlinje
Buklinjen skall vara rak.
Svans
Svansen har traditionellt kuperats.
Kuperad svans: Svansen skall vara lågt ansatt, väl behårad och bäras
i höjd med rygglinjen.
Okuperad svans: Svansen skall vara lågt ansatt, väl behårad och
bäras i rygglinjen. Den skall vara kraftig vid roten och gradvis
avsmalnande. Svansen skall vara av måttlig längd.
Svanskupering är förbjuden i Sverige.
Extremiteter:
Framställ
Frambenen skall vara korta, raka och starka med god benstomme.
Skulderblad
Skulderpartiet skall vara starkt och välmusklat med väl tillbakalagda
skuldror.
Framtassar
Framtassarna skall vara stora, runda och rikligt behårade.
Bakställ
Bakstället skall vara mycket kraftfullt och välutvecklat.
Knäled
Knälederna skall vara välvinklade och parallella.
Has
Hasorna skall vara lågt ansatta.
Baktassar
Baktassar, se framtassar.
Rörelser
På grund av den långa kroppen och de korta benen är rörelserna
rullande. Rörelserna skall vara parallella med ett kraftbesparande
påskjut.
Päls:
Pälsstruktur
Pälsen skall vara riklig, tät, silkesaktig och rak med rikligt krås och
rikliga fanor.
Färg
Helvit kropp med citrongula (lemon) tecken föredras, men apelsin
(orange) är tillåten. Tecknen på huvudet skall vara lätta och nospartiet
spräckligt.
Storlek/vikt
Vikt: Hanhund: idealvikt 36 kg och Tik: idealvikt 30 kg.
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.
Nota bene
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller
om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess
hälsa och sundhet.
Testiklar
Hos hanhundar måste både testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.
Källa: clumber.net
