Clumber Spaniel, Clumber, Spaniel, Clumber Spaniel Klubben, Swedish Clumber Club, Swedish Clumber Spaniel Club, Clumber Spaniel Club, Spaniels, Klumpisen, Club Show
Om Rasen - Briard
© diabf 2006
"Minna"
Källa: briardklubben.se
I modern tid har briarden använts som ammunitionsbärare under krig och i Röda Korsets tjänst, för att visa sjukvårdare till sårade soldater. Efter världskrigen spreds briarden via hemvändande soldater till många länder, bland annat till USA där den idag är en stor och omtyckt ras. Till relativt nyligen användes briard som polishund i Tyskland och den arbetar fortfarande som får- och boskapsvallare på många håll i Frankrike. Läs ner om vallning längrefram.
Briarden är en brukshund. I utställning bedöms den i grupp I,
bland vall - boskaps och herdehundar (en stor grupp där bland annat schäfer och belgiska vallhundar ingår). Det innebär bland annat att den skall vara bruksmeriterad för att kunna bli svensk utställningschampion.
AKTIV, LOJAL OCH INTELLIGENT
Briarden är en aktiv och livlig hund som behöver få utlopp för sin energi för att må bra. Det får den bland annat genom att träna och eventuellt tävla i lydnad, spår, sök och/eller rapport, arbeta som bevakningshund eller i räddningstjänst, eller på annat sätt få använda både huvud och kropp.Briarden är absolut ingen "soffpotatis".
Mot sin familj är briarden lojal och trogen, med utpräglad revirinstinkt. Det har det positiva med sig att en briard sällan försöker springa hemifråndet är n "stanna hemma"-hund tack vare vallningsinstinkten.
Allmänt anses att briard hör till de hundraser som mognar sent i livet. Detkräver lite extra tålamod och en viss envishet med fostran de första åren, innan belöningen i form av en harmonisk, "färdig" hund kommer.
Därmed inte sagt att en briard är särskilt jobbig som ung; den anpassar sig lätt till de flestab situationer och blir bara bättre av att få mycket social träning som ung.
VALLAR SOM ETT "LEVANDE STÄNGSEL" Arbetande briarder använder en teknik som kan beskrivas som ett"levande stängsel". Arbetssättet har utvecklats i Frankrike och Tyskland därbetena är relativt små och hjordarna därför måste flyttas ofta. Teknikeninnebär i korthet att fåraherden går i täten med ledarfåret, medan hundeneller hundarna har till uppgift att bevaka sidorna och slutet av hjorden.Hunden rör sig upp och ner i utkanten av hjorden och "rapporterar" till fåraherden mellan varven. Den fungerar som ett levande stängsel. Jämfördet med border collie, som utvecklats på de brittiska öarna för att samla ihop och driva fåren från ett stort betesområde mot en väntande herde. Detta hindrar inte att briarden kan användas i vallningstävlingar på samma villkor som, border collie och andra vallhundar.
ENKLARE PÄLSVÅRD ÄN MAN TROR
"Är det inte jobbigt med pälsen?" är en av de vanligaste frågorna till briardägare. Sanningen är: Inte särskilt. Pälsen ska varken klippas eller trimmas. När den är bra är den tät och torr, typ "gethår" och minst 7 cm lång. Det är lite besvärligt när valpullen lossnar, men sedan räcker det med en ordentlig borstning en gång i veckan. Briarden fäller inte hår, utan man borstar och kammar bort dött hår. Det jobbigaste är kanske att briardens långa hår ibland tovar ihop sig - bakom öronen, mellan klorna och i ljumskarna. Tovorna håller man enklast efter genom att reda ut dom så fort man upptäcker dom, helst dagligen. En briard med bra pälskvalitet klarar sig med schamponeringsbad några gånger per år.
SE UPP MED HÖFTERNA
Briardens största bekymmer på den medicinska sidan är höftlederna. 664 med I-IV eller C-E, av 3408 svenskregistrerade, ca 20%. Höftledsdysplasi är till största delen ärftligt. Därför är det mycket viktigt att en blivande briardägare försäkrar sig om att valpen har de bästa möjliga förutsättningarna för fria häftleder. HD-status på avelshundar, deras syskon och valpar från tidigare kullar får man genom Briardklubbens avelssektion eller från Svenska Kennelklubben. Du har också rätt att få uttömmande uppgifter från uppfödaren. Kontrollen av HD görs via röntgenbilder när hunden är 12 månader. Höftledernas kvalitet klassas som A, B, C eller D, där A och B innebär felfria höftleder.
Enstaka fall av nattblindhet har upptäckts bland svenska briarder. Det är möjligt att genom ett enkelt blodprov göra en DNA-test på tilltänkta avelshundar (RPE 65-genen).
I modern tid har briarden använts som ammunitionsbärare under krig och i Röda Korsets tjänst, för att visa sjukvårdare till sårade soldater. Efter världskrigen spreds briarden via hemvändande soldater till många länder, bland annat till USA där den idag är en stor och omtyckt ras. Till relativt nyligen användes briard som polishund i Tyskland och den arbetar fortfarande som får- och boskapsvallare på många håll i Frankrike. Läs ner om vallning längrefram.
Briarden är en brukshund. I utställning bedöms den i grupp I,
bland vall - boskaps och herdehundar (en stor grupp där bland annat schäfer och belgiska vallhundar ingår). Det innebär bland annat att den skall vara bruksmeriterad för att kunna bli svensk utställningschampion.
AKTIV, LOJAL OCH INTELLIGENT
Briarden är en aktiv och livlig hund som behöver få utlopp för sin energi för att må bra. Det får den bland annat genom att träna och eventuellt tävla i lydnad, spår, sök och/eller rapport, arbeta som bevakningshund eller i räddningstjänst, eller på annat sätt få använda både huvud och kropp.Briarden är absolut ingen "soffpotatis".
Mot sin familj är briarden lojal och trogen, med utpräglad revirinstinkt. Det har det positiva med sig att en briard sällan försöker springa hemifråndet är n "stanna hemma"-hund tack vare vallningsinstinkten.
Allmänt anses att briard hör till de hundraser som mognar sent i livet. Detkräver lite extra tålamod och en viss envishet med fostran de första åren, innan belöningen i form av en harmonisk, "färdig" hund kommer.
Därmed inte sagt att en briard är särskilt jobbig som ung; den anpassar sig lätt till de flestab situationer och blir bara bättre av att få mycket social träning som ung.
VALLAR SOM ETT "LEVANDE STÄNGSEL" Arbetande briarder använder en teknik som kan beskrivas som ett"levande stängsel". Arbetssättet har utvecklats i Frankrike och Tyskland därbetena är relativt små och hjordarna därför måste flyttas ofta. Teknikeninnebär i korthet att fåraherden går i täten med ledarfåret, medan hundeneller hundarna har till uppgift att bevaka sidorna och slutet av hjorden.Hunden rör sig upp och ner i utkanten av hjorden och "rapporterar" till fåraherden mellan varven. Den fungerar som ett levande stängsel. Jämfördet med border collie, som utvecklats på de brittiska öarna för att samla ihop och driva fåren från ett stort betesområde mot en väntande herde. Detta hindrar inte att briarden kan användas i vallningstävlingar på samma villkor som, border collie och andra vallhundar.
ENKLARE PÄLSVÅRD ÄN MAN TROR
"Är det inte jobbigt med pälsen?" är en av de vanligaste frågorna till briardägare. Sanningen är: Inte särskilt. Pälsen ska varken klippas eller trimmas. När den är bra är den tät och torr, typ "gethår" och minst 7 cm lång. Det är lite besvärligt när valpullen lossnar, men sedan räcker det med en ordentlig borstning en gång i veckan. Briarden fäller inte hår, utan man borstar och kammar bort dött hår. Det jobbigaste är kanske att briardens långa hår ibland tovar ihop sig - bakom öronen, mellan klorna och i ljumskarna. Tovorna håller man enklast efter genom att reda ut dom så fort man upptäcker dom, helst dagligen. En briard med bra pälskvalitet klarar sig med schamponeringsbad några gånger per år.
SE UPP MED HÖFTERNA
Briardens största bekymmer på den medicinska sidan är höftlederna. 664 med I-IV eller C-E, av 3408 svenskregistrerade, ca 20%. Höftledsdysplasi är till största delen ärftligt. Därför är det mycket viktigt att en blivande briardägare försäkrar sig om att valpen har de bästa möjliga förutsättningarna för fria häftleder. HD-status på avelshundar, deras syskon och valpar från tidigare kullar får man genom Briardklubbens avelssektion eller från Svenska Kennelklubben. Du har också rätt att få uttömmande uppgifter från uppfödaren. Kontrollen av HD görs via röntgenbilder när hunden är 12 månader. Höftledernas kvalitet klassas som A, B, C eller D, där A och B innebär felfria höftleder.
Enstaka fall av nattblindhet har upptäckts bland svenska briarder. Det är möjligt att genom ett enkelt blodprov göra en DNA-test på tilltänkta avelshundar (RPE 65-genen).
"Minna"
d
i
a
f
b
